Kuggväxelns montering

Även om växelhusets lagerlägen är noggrant bearbetade och lagringen fyller de krav som ställs på den, kan en kuggväxel inte fungera tillfredsställande om monteringen är mindre väl utförd. Endast om hjulen är rätt monterade kan kuggväxeln överföra maximal effekt samtidigt som slitage och buller nedbringas till ett minimum. Det lönar sig därför att nedlägga omsorg på monteringen.
Kugghjulen måste behandlas varsamt så att inte slagmärken uppstår på kuggarna. De skall vara väl rengjorda så att kuggluckorna är fria från damm och spån. Lilla hjulet placeras först på sin axel, samtidigt som man iakttar att monteringsavståndet c hålls inom den tolerans som tidigare angivits (se sidan 7). Vid utväxling 1:1 är det naturligtvis likgiltigt vilket hjul som monteras först.
Ibland kan det vara besvärligt att lokalisera det lilla hjulet rätt med dess basplan som referensyta. Under sådana förhållanden är det bekvämare att utgå från basplanets motsatta sida, dvs man utgår i stället från måttet c', som fig 21 visar. För den
fig21
fig22
skull kan kuggarna lämpligen avplanas i lilländan så att en referensyta erhålls. Vid montering av det lilla hjulet flyttar man det stora hjulets axel så att denna kommer framför det lilla hjulet eller också placeras en dorn i stora hjulets lagerlägen. Med
hjälp av passmått, som såledees skall vara c'-a/c fixeras lilla hjulet i rätt läge. (Utgår man däremot från basplanet blir motsvarande passmått c–a/2.) Därefter monteras det stora hjulet, som flyttas axiellt tills passande kuggflankspel erhålls.

Mätningen av flankspelet i periferiplanet (se fig 22) tillgår så att lilla hjulet låses fast radiellt, varefter det motgående hjulet vrids fram och tillbaka samtidigt som utslaget i delningscirkeln mäts med visarinstrument. Mätningen skall göras i rörelseriktningen men behöver inte nödvändigtvis ske på delningscirkeln. Utförs mätningen på annan radie än delningscirkelns, måste de erhållna värdena omräknas till denna. Sedan stora hjulet blivit rätt monterat säkras det i sitt läge.

Som kontroll på att monteringen är riktigt utförd brukar man bestämma kugganliggningens läge och storlek. Detta sker genom märkning av kuggarna med färg, varefter växeln får rotera under lätt belastning. Under förutsättning att växelhus och lagring är utförda i enlighet med vad som tidigare framhållits, erhålls en kontaktbild som i huvudsak överensstämmer med fig 6 och 7. Anliggningen skall till största delen vara förlagd till kuggens mitt och tona av ut mot båda ändarna. En mindre förskjutning av kontaktbilden mot kuggens storända kan tolereras, eftersom anliggningen med stigande belastning vandrar i riktning mot kuggens lillända. Däremot måste en kontaktbild som redan från början ligger vid lilländan under alla förhållanden undvikas.

Justering av monteringsavståndet c för erhållande av rätt

kontaktbild

Under rubriken "Kuggväxelns inbyggnad" har tre olika slag av fel beskrivits, som kan förekomma vid en monterad konisk växel. De är:
1. Axelavvikelser från det gemensamma planet
2. Avvikelser från den nominella axelvinkeln
3. Avvikelser från det nominella monteringsavståndet c
Hur kontaktbildens läge och utseende därvid förändras har utförligt behandlats (se sidan 10).
Fel av det under punkt 3 nämnda slaget kan alltid avhjälpas, förutsatt att justeringsmöjligheter i axiell led finns. Om de under punkt 1 och 2 angivna felen inte är för stora har man möjlighet att någorlunda kompensera dem genom axiella justeringar endast om växeln roterar i en riktning.
Fig 23 visar de kontaktbilder som kan förekomma då växeln roterar åt båda hållen.
Om det lilla hjulet driver medurs och man därvid på den konkava kuggflanken erhåller en kontaktbild som ligger i närheten av kuggens storända måste det flyttas ut ett stycke i riktning från konspetsen (monteringsavståndet ökas). Detsamma gäller om man vid motsatt rotationsriktning får en anliggning på den konvexa flanken i närheten av lilländan. Fig 23 a och 23 b åskådliggör dessa båda fall. För att kompensera den ökning av kuggflankspelet som därigenom uppstår minskar man stora hjulets monteringsavstånd något så att kuggflankspelet bibehålls oförändrat.
Genom att dividera ökningen av lilla hjulets monteringsavstånd med utväxlingstalet (utväxlingstalet = stora hjulets kuggantal : lilla hjulets kuggantal) erhåller man det värde varmed stora hjulets monteringsavstånd skall minskas. Ändringen av stora hjulets monteringsavstånd blirsåledes mindre med större utväxling och kan i vissa fall till och med försummas.
Driver det lilla hjulet medurs och är kontaktbilden på konkava flanken samtidigt lokaliserad till kuggens lillända skall lilla hjulets monteringsavstånd minskas såsom fig 23 c visar. Om man vid motsatt rotationsriktning erhåller en anliggning på den konvexa flanken vid kuggens storända skall lilla hjulets monteringsavstånd likaledes minskas (se fig 23 d).
I det föregående har antagits att lilla hjulet är det drivande. Samma regler som nyss anförts gäller även om det stora hjulet driver, under förutsättning att kontaktbilden hänförs till det drivna, lilla hjulet.
fig23
För utväxling över 2:1 gäller i stort sett följande:
Genom ändring av lilla hiulets monteringsavstånd justerar man kontaktbilden, under det att man genom ändring av stora hjulets monteringsavstånd huvudsakligen bestämmer kuggflankspelets storlek.
Ovannämnda justeringar är mera beroende av varandra vid mindre utväxlingar (2:1 och mindre) än vid de större, dvs en justering av det mindre hjulets monteringsavstånd påverkar även kuggflankspelet i högre grad än vad som är fallet vid de stora utväxlingarna. Omvänt medför en ändring av det stora hjulets monteringsavstånd även en ändring av kontaktbildens läge. Vid serierna med utväxlingarna 2:1, 1,5:1 och framför allt 1:1 kan det därför hända att flera justeringar växelvis måste göras på båda hjulen för att såväl kontaktbild som kuggflankspel skall bli de rätta.